Wilma springer mot stigen. Det är mörkt. Hon vänder sig om för att se om någon förföljer henne. Hon snubblar och slår sig blodig på händer och knän. Hon reser sig snabbt upp, kastar en blick bakåt och ser en ficklampa. Han förföljer mig, tänker hon och rusar vidare, dödsrädd. Wilma vänder sig om igen och ser att ficklampan har kommit ännu närmare och nu kan hon tydligt se siluetten av Manuel. Hon springer med tårar i ögonen. Hon är trött och känner att benen viker sig under henne. Wilma, ge dig inte! skriker det inom henne medan hon rusar fram i mörkret. Hon tvingar sig att fortsätta. Snabbt försöker hon ta sig till segelbåten Aphrodite. Hon måste rädda Anton!

Wilma hör skotten smälla och hur kulorna slår in i stenar och buskar omkring henne. Hon skriker högt av skräck, vänder sig hastigt om, snubblar och faller handlöst mot marken och rullar nerför slänten några meter. Luften går ur henne och hon orkar inte resa sig.



Det är sommarlov. Wilma och Anton seglar med Wilmas familj till Medelhavet. En häftig seglats med storm på Biscayabukten, spirande romantik och ett dramatiskt möte med knarksmugglare på spanska sydkusten.