”Mamma, hur tror du det känns att dö? Tror du det
gör ont?” Jag var beredd. Men ändå inte. Vi hade
aldrig någonsin pratat om att Anna kunde dö innan
den där dagen i mars när beskedet kom. Men både
min man och jag hade tänkt tanken. Jag tror aldrig vi
vågade uttala den inför varandra av rädsla för att den då
skulle bli sanning.
Jag är mamma till tre barn, två på jorden och ett i himlen. Det här är en
berättelse om min dotter Anna Soa som var sex år när hon dog i cancer
i april 2013. Tanken att skriva om Anna kom till mig tidigt, nästan direkt,
trots att man ofta får rådet att vänta med större projekt när man drabbas
av sorg. Men för mig var det viktigt att ha detaljerna i färskt minne, jag
var helt enkelt rädd för att minnena skulle förvanskas. Boken är också
skriven till mina två döttrar i livet som har förlorat en älskad syster och
en bästa vän. Anna efterlämnar ett tomrum som aldrig går att fylla.
Det är en bok om sjukdom, hopp, liv och död och om en verklighet som
få känner till. Men det är också en bok om den vackraste av gåvor, allt
det vår Anna representerade och hur vi försöker leva i förhållande till det
som har drabbat oss.

Anna planerade att hålla en loppmarknad tillsammans med bästa
kompisen en tidig vårdag 2013 och skänka pengarna till Barncancerfonden.
Det blev aldrig någon loppmarknad. Anna orkade inte. Att
skänka överskottet från försäljningen av den här boken till Barncancerfonden
blir mitt sätt att uppfylla Annas önskan.