Hon blinkar ett par gånger och försöker att se bättre. Jo, det glimmar. Tänk om det är en guldklimp? Eller kanske kattguld. Pappa har visat henne hur kattguld ser ut, men det här ser faktiskt ut som guld på riktigt. En skatt! Trots att luften håller på att ta slut drar hon sig ända ner till ankaret och sträcker ut ena handen för att få tag i klimpen. Hon hinner inte mer än sluta handen om den förrän någonting exploderar. Det är en enorm smäll som får henne att slungas i väg från linan. Har någon släppt en bomb i sjön? hinner hon tänka. Sedan får hon en kallsup som känns som kolsyra i näsan och bränner som eld innanför pannbenet. Veronica är på segelsemester och önskar att allt vore som förut. Då, innan hennes föräldrar adopterade Kayin från Tanzania. Sedan hon kom bryr de sig inte ett dugg om Veronica. Men Veronica får snart annat att tänka på. Det är något konstigt med ön där de har lagt till. I skogen finns det en gravsten som det står digerdöden på. När hon badar ser hon skuggan av ett stort monster i vattnet. Och på nätterna är det någon som skriver en ruggig berättelse i hennes anteckningsbok. Kanske kan Vihaan, killen med de glittriga ögonen i båten intill, hjälpa henne att lösa gåtan som Kyrkogårdsön verkar ruva på.