Även om du endast är litet intresserad och informerad om fysik och naturvetenskap har du säkert hört talas om Albert Einstein. En annan mycket känd vetenskapsman är professor Stephen Hawkins, som du även säkert känner till.

Båda dessa män har utarbetat och publicerat teorier som försöker förklara universums existens och tillblivelse men från något olika utgångspunkter och med olika metoder.

Einstein är mest känd för sin relativitetsteori som framlades 1905. Hawkins verkar i en mera modern tid där teorier om universums svarta hål är dominerande i den teoretiska framställningen.

Båda dessa forskare har haft som mål att förklara skapelsens mysterier, där de eviga frågorna är; hur och när skapades universum; har det kanske alltid existerat?; är universum ändlig eller oändlig?; varifrån kommer all materia och energi? Med flera frågor.

Senare årens astronomiska forskning med hjälp av finare och mera kraftfulla teleskop har visat att rymden innehåller galaxer och kluster av galaxer i synbarligen alla riktningar och så långt bort som det är möjligt att utforska.

Men vi lever i en intressant tidsepok där tekniken utvecklats till att göra det möjligt att uppnå dessa kunskaper, och våra astronomer slutar inte att förvånas över universums mäktiga storhet.

Då man tar del av dessa teorier samt även av de allmänna föreställningar som idag råder inom kosmologin noterar vi att människan i dessa försök kommer till korta. Det saknas något i vår kunskap som gör att då vi kommer till de mest fundamentala frågorna om materia, tid och rum- teorierna bryter samman och vi får inga svar. Det är uppenbart att något mycket grundläggande saknas i vår kunskap om naturen och i detta läge åberopar båda dessa forskare begreppet gud som en utväg till förklaring. Dock hävdar jag, som författare av denna bok, att även om det förhåller si så att gud skapade världen, att detta inte har någon plats i en vetenskaplig beskrivning om hur skapelsen gått till.

Ove Tedenstig, författaren