I sin nya roman, en fortsättning på Spådomen, bygger Agneta Pleijel på minnen av den unga kvinna som från 60-talet och framåt var hon. En omodern etta i Haga i Göteborg och ämnet litteraturhistoria är startpunkten och studierna går bra. Men hur kommer man åt livets honung? Ryms livet verkligen i litteraturen?

Vad vill männen? Hur matcha önskningarna som stiger ur deras dröm om kvinnan? Hur ta sig ut ur ett äktenskap som inte är ens eget, utan föräldrarnas? Det är lätt att gå vilse i allt som är outsagt. Men det är vad hon vill hitta språk för, i böckerna, i de många kärleksrelationerna, i tilltron och tvivlet på sig själv.

Hon är karsk, ömtålig och ensam. Mannen är han som måste utforskas.  Frågorna tätnar om var gränsen går mellan ett du och ett jag, (och mellan kropp och själ). Det är en laddad, vacker, skarp och drastisk berättelse om en ung kvinna som vill forma sitt eget liv och längtar efter att ta språnget och börja skriva.